Tiden går, klockan tickar.
Fortfarande frågar jag dig
om saker
när jag löser korsord.
Jag hör dig fortfarande
ställa frågor ibland.
Jag svarar,
ingen hör ju ändå
att jag pratar med dig.
Jag hör dina repliker
när jag läser något roligt,
ditt skratt,
dina små antydningar.
Jag skrattar å dina vägnar
när det är något kul på tv.

Har börjat skriva dikter igen.
Länge sedan sist.
Plitar med jämna mellanrum.
Men dikterna blir aldrig färdiga.
Inte utan dina små ord
på kanten,
med röd penna.
En markering,
en rättelse,
ett frågetecken,
ett litet hjärta.
Mina dikter blir aldrig färdiga
hädanefter.
Mitt liv blir bara en skiss
ofullbordat, halvdant.