Vill ge allt
Kanske är du den första som förtjänar allt
Som inte kommer avfärda den jag är
Där mitt inre inte blir mitt yttre sekundärt
Trots detta känner jag mig bitvis tom
När det bara är vi känner jag mig märkligt lugn och hemma
Så fort du går så tänker jag att det inte alls var så
Att det var inbillning
Jag är nog bättre ensam
Om jag springer nu så är det inte för sent
Då kan jag klara mig undan
Kan skydda dig från att ta skada mer än nödvändigt
Att såra dig känns värst
Jag klarar mig alltid
En sorg till spelar ingen roll
Men du spelar roll
Fast jag lovat att inget någonsin skulle spela någon roll igen
Känsla mot rädsla
Jag vill fly men redan första steget är fyllt av sorg och ånger
Vill sluta fly bort och istället fly hem