Jag är så trött nu,
ids inte låtsas mera
så jag släpper taget och
bekänner färg
Du tittar så konstigt på mig
och säger att det i själva verket
inte finns någon sådan färg
Och om den ändå skulle finnas
så har jag den inte
och du har rätt och jag har fel,
säger du
Och jag krymper under din blick,
ids inte stå på mig heller.
Då låtsas jag hellre lite till,
fastän det gör ont.
Jag låtsas och vaggar dig till ro
i din lilla värld
som inte vill hantera
min verklighet.