En dag till. Vad är det egentligen jag ger en dag till?
Ingen frukost att tala om, men jag petade i mig lite köttslamsor till lunch. Nu mår jag illa, så även om sjuksköterskorna berömt mig är det nog för tidigt för att ropa hej.

I korridoren som går som om i en halvmåne runt, runt, runt går två äldre kvinnor på rad efter varandra. Runt, runt, runt…

Känner röksug för första gången på ungefär två månader.

Jag har dragit för gardinerna. Har lagt mig ner i planläge.

Mina drömmar är livligare, fast på ett oönskat sätt. Mardrömmar. Imorse när jag vaknade visste jag inte var eller vem jag var.

Om nätterna spökar hallucinationer och jag får ta en extra sömntablett.

”Det är väl klart som korvspad att gurkan ska ha en banan!”