I nattens tystnad, hjärtat kallt och tungt,
Din kärlek, som en dimma, sakta sjunkit runt.
Hon ser ej längre glöden i ditt öga klart,
Missnöjdhetens skugga har satt sitt spår.

Du famlar i mörkret, längtan stor och sann,
Försöker laga sprickor, hålla ihop varje plan.
Orden dansar som skuggor, tystnadens besvär,
Du kämpar för att rädda vad som en gång var här.

Hennes missnöje är som en storm, obeveklig makt,
Du bygger broar av hopp över varje klyfta och språk.
Blommor av förlåtelse, vackert arrangerade,
I öppna famnen, hoppet kärleken bevarade.

Men i spegeln ser du en främling, slitna drag,
Älskar du tillräckligt för att övervinna varje skav?
I denna dikt av tvivel och kärleksstrid,
Du kämpar för att älska, för att hålla kvar i tid.