Så tänker djurflickan just när förövaren lägger brödet i hennes hand.

Till natts delar hon mungigan med hav, vind och dröm: (toner av obestämd längtan). Och då kommer de. Pilgrimerna och de går på vattnet: modern i månkraft, kvinnan med en torkad navelsträng i handen, krigaren med den nyckfulla döden på sina axlar och så barnet som hoppar våg efter våg och slutligen - en människa.

När djurflickan öppnar ögonen är de kvar på vattnet och

Kvinnan vänder sig om, ser på djurflickan, är ett trängt vem som många. Hennes hjärta är av flera.