En fabel fallerande svår 

i en ständigt förskönande vår

spår ett år av avhuggna tår

i krigens fasansfulla sår

I fredens land skalden sjunger

"... där själen kan få ro"

tycks numera vara en utopi

och lugna stunder förbi

då etern brusar likt vattenfallen

världens ljud rusar  längs vallen

omskakande möten cirkulerar i skallen

tid för kontemplation enligt mallen

kan för sökaren återfås

när hon dyrkar upp labyrintens lås

till änglarnas heliga tro

då kan gemene kvinna finna själslig ro