Igår var vi
två av mina väninnor och jag
på begravningsgudstjänst
för vår kära vän L.

Prästen kände dig inte
men hade gjort research
och fått fram en slags livsberättelse
som han redogjorde för.

Den visade förstås
bara en bråkdel
av den du var
på djupet.

Vi vänner visste mycket mer
men inte heller vi
kunde veta exakt
vem du egentligen var.

Dina sista år blev svåra
och din längtan efter 
din stora kärlek i livet
blev allt större.

När jag kom hem
tog jag fram en bok med dikter
av Bo Setterlind
öppnade en sida
och läste:

Att dö är seger
inte nederlag.
Det lyser över bergen.
Natt har blivit dag.