Då tystnaden borde vara
Så uppenbar och skön
Rogivande

Men i stället
Skriker det en klang
En klang som tusen pulserande klockor
Som aldrig tycks få ro

Det pulserande blod
Som i örat far
Spelar hörseln ett dagligt spratt
Det finns inget ljud
Tystnaden är ett oljud