Av Julia Engström.

Vet du hur det är att ha en taggig själ?
Att nästan vara påväg att frysa ihjäl.

Ingen kom förbi mitt taggiga törn.
Jag såg fiender bakom varje hörn.

Det var så det kändes där inne.
Bara mörker i hela mitt sinne.

Men du lurades kanske av att jag log.
Jag log och log tills jag nästan dog.

Jag var riktigt duktig på att skina.
Ingen fick någonsin se såren mina.

Idag är taggarna borta för länge sen.
Jag är nu för det mesta min egen vän.

Nu jagar demonerna mig inte mer.
Det är inte svart därinne när jag ler.

Så varje gång jag ser en annan taggig en.
Vill jag krama om och säga, det blir bättre sen.