Stjärnhimlen tätt över skaren,
galaxers stjärnmyriader i det brutala solskenet
genom polariserande solglasögon;
lux æternas etsande rening i dagens sannskyldighet
på skidor mellan Fredrikafors & Grundträsket,
över Långtjärnen & Stora Abborrtjärnen;
kraftansträngningens ärlighet i två pålitliga kroppar
i merino;
benen & armarna starka & lyckligt envisa;
ljuset en skavande övertydlighet;
en gradskivas besinning över ljusbordet;
en räknestickas brinnande skrov
i digitalismens AI-bebådelse;
den djupblå himlens tystnad överkorsad
av enstaka osynliga bombplan;
ljudet alltid försenat;
dagen ett polariserat dråsande
över solvärmens issplitter;
skarens elfenben utlagt i släta plan,
böljande synvillor över överslätade hyggen;
hägringar hängande i ljusets brytningar
i backarna,
som uppenbarelser under rymdernas porlande pärlemor
medan lungornas bälgar håller förbindelsen levande
mellan dagen & dagens innebörd;
dess elfenben, dess pärlemor,
dess rikedoms oegennytta uppenbarad
i två merinoinfattade kroppars rörelsesmide
över elfenbensytan
en dag i ostört pärlemorljus