Det har gått mer än tre veckor sedan jag blev utskriven från sjukhuset. Denna inläggningen var annorlunda på något vis. Trodde jag….

Men två veckor efter utskrivningen började mitt mående svaja.

Jag började prata med mamma om nätterna. Min mor bor varken i samma hus eller har ett avstånd som hon ens möjligtvis kunnat besöka mig på.

Folk frågar mig vad mina hallucinationer säger.

Det beror på. Mamma säger mest löjliga saker. ”Det är klart som korvspad att gurkan ska ha en banan.”

Sen tjatar hon på om sånt jag borde göra om nätterna, vilket resulterar i att jag börjar tjafsa emot. Först när morgonen kommer inser jag att experimentmamma lurat mig som vanligt.

Jag kallar henne experimentmamma för mitt liv är bara ett experiment.

I övrigt skriker pappa på mig. Ursinnesvrål och nedtryckande saker.

”Du inser att det inte kan vara varken din mamma eller pappa som du hör?” Frågar en del.

Nej, jag gör inte det då.