Du är för gammal nu, älskling.
Dina ögon i mitt ansikte, gamla ögon vid kl sju.
Lysmasksbarn, ledstjärna för mina mörka dagar,
men ljuset falnar redan på eftermiddagen.
Sommar i dessa trakter där sommaren är för kort.
Du stjäl mig, och skrattar.
Långa haranger av en människa som drömmer,
formar mina drömmar så att de passar dina fickor.
Din sömn invaderar min ro.
Dessa personlighetsdrag upphör aldrig,
vi är bundna tillsammans —
men drar ändå isär.
Sedan du sist gick till skogen i tisdags
har du blivit längre.
Ser lager av ny hud som blinkar över dina skor
och för korta byxor.
Du lyser,
men om jag litar på dig
då blir du blixt, åska och bittert regn,
häftigt och nedslående på mig —
vars ögon blinkar tillbaka på dig.
En plötslig fjällstorm.
Jag lämnas kall och blöt ute i kylan.
Fördömer dig och moderskapet.