en dront i neonfärger
vandrar i latinkvarteren i Paris
läser dikter
Av Rimbaud och Genet
lägger ett drontägg vid Seines flodstrand
efter några år
kläcks ägget och ett myller
av små dronter i neonfärger
kan skönjas i dimman vid floden
och alla läser Rimbaud och Genet
och sjunger i Parisnatten
om sina umbäranden och olyckor
dronterna lägger ägg vid kajen
snart kan man se dem i hela Paris
och Arthur Rimbaud
ligger i sin grav
med ansiktet vänt
mot en dront i neonfärger

_____________________________________________

dina surrealistiska ögon
är vackra idag
jag tänker mycket på vad de fångar
vilket ljus de rymmer om natten när
fåglarna sover
och världen är fiktiv
som en vålnad
om dina ögon är vackra
även när
du är själv

______________________________________________

huset är vackert idag
tomt och behagligt
med vindar och öknar
och bortglömda vyer
ja huset är behagligt idag
utan några människor
eller operationsbord
bara en bukett gula blommor
som lyser om natten
och ditt ansikte
som inte är ett ansikte
som är en vind
i en främmande värld
utan språk
eller röster
utan människor
eller djur
ja vi är vindar i rummen
utan ansikten
huset är vackert ikväll
tomt och behagligt
med öknar
och vidsträckta slätter
det finns inga fåglar
eller människor
dina sånger är ditt ansikte
som är en
vind i natten