Ännu en gång
Runda nummer två
Jag försöker sätta ord
på det jag känner.
Men som vanligt,
som alla andra gånger,
är det omöjligt.

Ett hål i mitt bröst.
En torkad tår.
Trötta ögon.
Fettigt hår.

Allt kan jag skriva,
allt kan jag rimma.
Inga ord nog,
inga rim nog,
för att beskriva vad jag känner.

Strunt i att låta metaforisk.
Bryr mig inte om lyrik.
Det enda jag kan tänka
är att jag är döende.
Jag håller på att dö.
Sakta men säkert.

Du lämnade
och här sitter jag och dör.