är  vi obefintliga  ikväll

  sommarljuset  brinner

      när vi är   ensamma

saknar jag allt det som är

 ett fotoalbum som fräter tiden,   gamla ansikten

som blir till  träd eller   aska

 sommarljusets   förtärande ensamhet

får oss att synas

   när vi parafraserar  tomrummet

gör oss synliga  för tiden

kan vi äta  varandra ännu en gång

innan sjukdomen  vrider lampan

mot  solens  druvor och  äpplen

   gör oss nakna och       tillgängliga 

  vi kan   sväva      över  de     vackra  liken

från det   förgångnas 

                                      brusande   stränder