I EN RYMDSTATION IFÖRDA MASKER, MELLAN VÅRA KROPPAR SVÄVAR ETT GRÖNT ÄPPLE SOM DU SÄTTER DINA NIHILISTISKA TÄNDER I, EN VITAKTIG FRUKTSAFT FLYTER UT MELLAN MODULERNA OCH BEHAGAR OSS, ALLTING ÄR FÖRLORAT IDAG, SOM EN ANTISEPTISK TUNGA MOT DINA DESINFEKTERADE TINNINGAR, JORDKLOTET SVÄVAR I TYSTNAD NEDANFÖR OSS, VI ÖNSKAR ATT DET KUNDE TALA, DET TALAR INTE, SÅ VI BÄR VÅRA MASKER IDAG,
SOM ROBOTAR ELLER BARN, JAG ÄLSKAR HUR NIHILISMEN FÅR DINA ÖGON ATT BLI ELEKTRISKA, DET KOMMER ELEKTRISKT SALIV UR DIN MUN, DITT NIHILISTISKA, ELEKTRISKA SALIV DROPPAR ÖVER DE KVARVARANDE KONSTFÖREMÅLEN, VI BÖR KLÄ OSS I VÅRA MASKER I AFTON, VENUS SYNS SOM EN RÖD PUNKT PÅ HIMLEN, SOM OM DEN ÄR DOPPAD I ARTIFICIELLT BLOD UTAN NÅGRA SYNAPSER, DESS MEDVETANDE FÖRDUNKLAR VÅRA UTSAGOR, AMSAGORNA DÖLJER VÅRA IDENTITETER, BARNEN BÖR KLÄ UT SIG TILL AVGRUND OCH METAFYSISK ÖVERGIVENHET,
DE BEHÖVER DÖLJA DET VIKTIGA, DE BEHÖVER DÖLJA SINA BEHAG, I DESSA ARTIFICIELLA DAGAR SVÄVAR FÅGLARNA MELLAN VÅRA KROPPAR SOM TING UTAN FLYGFÖRMÅGA,
DET ÄR KVÄLL NU OCH JAG HÄLLER KONJAK NER I DINA ÖGONHÅLOR SÅ ATT DEN TRÄNGER NER I DITT KRANIUM OCH BEFRUKTAR DINA FONTANELLER, DET VÄXER ETT TRÄD UR DITT HUVUD SOM SPRICKER UT I EN RYMD AV GRÖNSKA,
VI BEHÖVER VILA FRÅN NIHILISMENS IDÉER FÖR NÅGRA ÖGONBLICK, INTE KLÄ OSS I AVGRUND OCH TOMHET IKVÄLL, VI BÖR SVÄVA VIKTLÖST OCH OBEVEKLIGT I RYMDSTATIONENS NÄTTER, FÅGLAR SVÄVAR MELLAN VÅRA KROPPAR, JAG TROR INTE ATT DE ÄR NÅGONTING,
EN INKARNATION AV FÅGELNS SUBSTANS SOM BRYTS SÖNDER, ÄR DEN GJORD AV KVICKSILVER SOM UPPLÖSES TILL SMÅ KLUMPAR I RYMDSTATIONEN, DEN SYNTETISKA FÅGELKROPPEN SKINGRAS TILL SVÄVANDE PARTIKLAR AV KVICKSILVER, DRIVER GENOM RYMDSTATIONEN UT ÖVER INSTRUMENTPANELEN SOM STÅR OCH BRUMMAR I MÖRKRET, JAG KAN TÄNKA MIG ATT SMÖRJA IN SOLSYSTEMET I DRIVOLJA OCH FETT, ATT SJUNGA OM DESS UNDERKASTELSER, DESS OTILLFREDSSTÄLLDA ODÖDLIGHET,  DU BORDE INTE SKRIVA DIKTER MED TOMMA ARK, ELLER EN ROMAN MED SIDOR AV VIND, NÄR MAN LÄGGER ÖRAT MOT RYMDSTATIONENS FÖNSTERGLAS SÅ KAN MAN HÖRA STRAVINSKYS FIOLER PÅ JORDEN, HUR DE ÄNNU SPELAR FÖR DE KVARVARANDE MÄNNISKORNA, DE STÅR I GRÄSET I VITTRADE KLÄNNINGAR OCH TITTAR UPP MOT SOLEN, OCH VI ÄR BARA EN LITEN VIT PRICK PÅ HIMLEN SOM DE INTE KAN SE, DET ÄR EFTERMIDDAG OCH KONJAKEN HAR BÖRJAT VERKA, KÖRSBÄRSTRÄDET TRÄNGER FRAM UR DIN STRUPE UT I RUMMET OCH VECKLAS UT TILL ROSA RYMD,
FÅGLAR SVÄVAR OVANFÖR TRÄDETS GRENAR KLÄDDA I NIHILISTISKA MASKER AV GULD, BARNEN SOM SPRINGER RUNT DESS STAM HAR KLÄTT AV SIG SIN AVGRUND OCH SIN TOMHET, KONJAKEN ÄR SMÅ KLOT SOM FLYTER MELLAN VÅRA MUNNAR, DET ÄR KONJAK I HELA RYMDSTATIONEN, JAG VET INTE OM JAG VÅGAR VÄNDA MITT ANSIKTE MOT HIMLAKROPPARNA, ATT SE DEN NIHILISTISKA  MASKEN BRINNA, SKINGRAS SOM TUNN ASKA ÖVER KROPPENS NAKNA SLUTGILTIGHET,