https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8Jbng2/gravida-nora-40-dodades-hon-var-en-envis-kr

I skuggan av det gula korset,
under blå himmel, bred och stor,
ståndar hon, stark och orubblig,
för det land där hon hör hemma.

Blåmärkena hon bär som medaljer,
varje en en berättelse, en strid,
för det gula korset, för blå bakgrund,
för en flagga som vajar fritt.

Ära de som står i tystnad,
för de värden de håller högt,
i sitt hjärta, i sin själ,
för Sverige, starkt och stolt.

Låt blåmärken bli till ärr,
som viskar om tapperhet,
för det gula korset, för blå fält,
för en nation, sammanflätad och satt.

I tider när kärleken verkade försvinna,
Dinosaurier delade tyst livsläxor.
Med varje jättesteg på den gamla jorden gick de,
Minnen från en värld där överlevnad var en sann konst.

I det kalla norr, Sverige, isens och eldens land,
De kämpar med skuggorna från ett ofta alltför smärtsamt förflutet.
Kvinnan, en gång en pelare av styrka, mamma och älskare,
De står inför utmaningar i en ständigt föränderlig värld.

Och i denna nya tid där tekniken går framåt,
Uppblåsbara dockor, symboler för dold ensamhet,
Bli konkurrenter i ett meningslöst lopp,
Där hjärtat och själen ofta glöms bort.

Men hoppet dör aldrig och försvinner aldrig,
Ty inom var och en av oss brinner en levande låga.
Romantik kommer att blomma igen, i rena hjärtan,
Och kvinnan kommer att firas som en varelse, en mor, en älskarinna.

"Sverige i hans hjärta är inte dött, utan vaknar,
I kampen mot våld, vad får inte upprepas.
Ett globalt problem som ropar på förändring,
För rättigheter och värdighet, utan någon avvikelse.

Varje röst räknas, i denna enade marsch,
För att skydda kvinnan, varje minut.
Sverige åtar sig, liksom många andra länder,
Avsluta övergreppen, varje ögonblick."