Att de normala människorna, normalisterna, är hjärntvättade till att de ska frysa ut och totalt nonchalera de annorlunda människorna.
Att det inte finns någon nåd och barmhärtighet i detta det tvångsmässiga, det ingår i det omänskliga samhälleliga systemet att kärleken måste stängas av gentemot de individer som står fria och väljer en helt annan väg och strategi än att vara en trygghetsnarkoman som sitter och kör i status quo rondellen år efter år.
Katterna älskar mig i alla fall och Gud och en vän som även han är klart annorlunda. Samhället sover och det är bäst att ligga lågt och inte rubba dess cirklar. Det är tryggast att sova sig genom livet och inte ta några risker och att alltid tvätta händerna innan vi duschar. Det är tryggast att vara en sann normalist och smälta in i mängden. Öppna inte för Guds skull balkongdörren älskling för man kan inte veta vad det kan leda till. Vi måste leva tryggt, säkert och förtroendeingivande. Ingen får misstänka oss för något. Man måste följa samhällets principer och konventioner. Vi lever i ett bra, fint och rättskaffens samhälle och vi måste lyda och vara glada och tacksamma. De annorlunda människorna måste lära sig att vara som folk och inte komma och tro att de är bättre än vi. Underdånig är den gode och snälle mönstermedborgaren i alla lägen. Sverige du underbara land så överlägset och vackert och normalismens högsäte. Kom älskling så mobbar vi fullständigt ut en av de annorlunda människorna. Det är vår heliga, goda och medborgerliga plikt. Gud välsigne Kungahuset och Fosterlandet, de leve hurra hurra hurra hurra! Jesus älskar varje sann normalist. Det banala och smått komiska i att vara annorlunda, utfryst och nonchalerad, det provocerande. Folk bara är som de är. Det är en sjukdom.