Sedan du gick har jag undrat varför du inte tog mig med. Din smärta var ju också min. Ditt hjärta ovan mitt. Hur vi slog i samma takt när du väntade mig. Varför väntade du inte in mig nu? Så många år till spillo så mycken kärlek bortslösad. Dina blå ögon som varken tittade in i mina eller såg längre. Och så jag darrande, skakande, gråtande inom utom mig. Allt förlorat, allt svunnet, inget vunnet. Absolut allt förlorat. Absolut inget vunnet.

Och nu då.

Ska jag gå här bland kartongerna som rymmer dina ting. Ska jag sy på din symaskin, cykla på din cykel, läsa dina böcker. Kan livet verkligen vara så här futtigt. För komplicerat så ingen förstår någonting. För enkelt så det nästan tycks löjligt. Ditt leende nu inramat. Vad ser du? Är det nu det sker för jag känner värme runt om mig. Solen bländar in genom fönstret, bereder väg för ljuset och tiden stannar.