En själ som glimmar, tidlös och klar,

en diamant vars värde, evigt sann.

I örternas kraft, en önskan så rar,

att förlåta de steg, som kysser vår barm.



Förlåtelse stor, i naturens famn,

där tystnadens språk, lär falskhetens skam.

När glädjen och skönheten, tar sin rättmätig plats,

i tystnadens hav, där sanningen gräts.



När orättvisan fyller, mitt glas till rand,

och tystnaden bryts, av en orättvis hand.

Jag knäpper min ficka, och meddelandet klart,

till de som ej vet, att själen är bar.



Så träd ej med skor, på själens rena golv,

där varje steg utan, är en respektens lov.

För i varje hjärta, och i varje själ,

finns en skönhet och värde, som ingen kan stjäl.