Hon låg bredvid mig.
Hennes fingrar inflätade i mina.
Hennes hud mot min hud.

Jag ville krama henne och aldrig släppa taget.
Hålla handen på hennes bröst för att känna andetagen.
Jag fick aldrig det.
I alla fall aldrig på riktigt.

Hon och jag var helt rätt för varandra.
Helt fel om man frågar alla andra.
Hon var min skyddsängel på jorden.

Jag ville hålla hennes hand.
Känna hennes puls i mina fingrar.
Andas hennes andetag.

Hon lagade någonting i mig.
Limmade ihop en trasig själ.
Men hon fick också betala priset.

Om det finns någonting jag ångrar?
Att jag inte höll fast hårdare.
Att jag lät henne laga mig.
Att jag lät henne gå.

De säger att om man älskar någon låter man dem gå.
Jag önskar att jag aldrig älskade henne.