”Så här sitter du och sprider än mer lögner ser jag!”
han log, jag log också, med ansiktet, ingen annanstans.
”tja antar det” sa jag
”vad då antar? De är knappast något man behöver säga antar till, eller hur?!”
han hånlog
”det beror på med vilka ögon man väljer att se situationen eller hur? Så hur du dömer mig dömer du dig själv på samma sätt? Jag skulle gissa på att du inte gör det för i så fall skulle du säga det samma om dej själv…”
Hans hånflin blev ett långt streck i stället och han såg lite obekväm ut… Som en råtta i en snara… ju mer han kämpar desto svårare blir det att andas…
Tror han satt och övervägde en stund ifall kan skulle låta sig kvävas ihjäl eller låta det vara, sedan resta han sig upp och gick.
Smart snubbe…
hon tittade på mig och sa ”wow det va enkelt!”
jag såg henne i ögonen, mitt ansikte avslappnat.
”enkelt skulle jag inte säga! Men man behöver lita på att folk kan nå rätt slutsats, om inte, diskutera inte med dem.
”och vad va rätt slutsats här?” nu retas hon med mig bara men okej, visst vi leker denna leken då…
”att jag skulle vända allt gift han har att säga om mig emot honom. OCH att det är väldigt enkelt att kritisera andra men väldigt få klarar av att ta samma kritik tillbaka”.
”du verkligen älskar detta va?” sa hon och log
”vad då? Sitta och förklara ganska självklara saker NÄ faktiskt inte. Om något så har jag börjat avsky det…”
hon slutade att le. Jag förstår vad hon gjorde. Kvinnor letar efter hjältar. Jag vet att hjältar inte finns. Kvinnor gör det också, men de måste måla människor i hjälte färg först. Hon ville att jag skulle njuta av min roll. Hon ville att jag skulle älska att sitta och förklara saker för folk… problemet med att förklara saker för folk är att man avväpnar bara en situation men du fixar aldrig något med att förklara saker. Folk är dömda att gå i sina cirklar oavsett. Så allt man gör är att ge dem ett andetag som inte är helt förgiftat, men sedan tvingas dem andas in den halv giftiga luften igen, och bara en idiot tror att det räcker för att rädda någon… och för varje sekund så blir våran skit ännu skitigare. Luften giftigare, vattnet giftigare, jorden giftigare, maten giftigare…
”men om man bara kan hjälpa en endaste person?!”
skitsnacket…
”du lägger massa tid på att tro det, då kommer du lägga massa tid på att tro att hjälpt en person… men för varje sekund… tja du vet…. Detta är ingen strid vi kommer gå vinnande ur, och helt ärligt det är ingen strid vi förtjänat att gå vinnande ur heller… visst vi kan skylla på systemet, politik, religion mm, men vi, vi som i vi folket har tagit det, sagt okej, valt att titta andra hållet. Så där är problemet. Problemet är att vi tror genom att prata och förklara så har vi gjort något, något bra, något värdig en mental medalj… Vill du klappa dig själv på axeln för du har det behovet av att massera ditt egna ego, för fan gör det… jag dömer dig inte… men våga inte påstå att jag har det behovet…”
”vad har du för behov?”
”jag vill bara ligga ner full och glömma allt”