Så mjukt föll ljuset på ditt sovande ansikte
där du låg alldeles bredvid
det var som om du lyste där i natten
och natten lämnade aldrig några som helst spår
på din så ofantligt vackra gestalt

nej du låg där hopkrupen trygg och varm
och jag betraktade dig med vördnad
våra sinnen hade trots allt länge förenats
i en sorts drömmarnas flykt
men vi behöll ändå dessa drömmar för oss själva

sen kom den då morgonen som en fallande ridå
vår tid hade nu runnit ut
en ny framtid låg nu där framför oss båda
med sin outforskade oändlighet
då när vi med varsitt tåg… lämnade vår ungdom

Copyright © AndLou