det går att vara plastisk som en sjukdom
med ådror av järn
många sjukdomar
har ådror av järn att behaga natten
som den strålande bakteriefloran
i rymdskeppets
aprikosgula glaskropp
inte som ett amalgam
men mer som ett altare
där ljuset
från ett annat rymdskepp
strålar över bakterieflorans
vackraste katatoni
barnet har redan
lösgjort sitt ansikte
det finns en skalle av krom
under barnets hud
man bör inte bejaka
ett rymdskepp i onödan
man måste lära sig av sina misstag
lite så
är det när jag tänker
på rymden
och det katatoniska flödet av idéer
i barnets huvudskål
av krom
ur i vilken fåglar av formalin
jagar bakterieflorans
cinématographique
man kan nog inte skala ner en fågel
till en kemisk struktur 
fågeln svävar viktlöst i
rymdskeppets
skuggvita salar 
vi bör lösgöra oss ur våra behag
och sätta oss på stolarna
i ett holografiskt folie à deux
äta fåglarna
av formalin innan de blommar
ut till en skönare slags
poesi 
av upplösning och aska
till virvlande fåglar av formalin
bara dikten kan döva barnets hunger
behaga oss med en symfonisk övergivenhet
bara dikten
kan överrösta tystnadens   
kakofoniska
nekrolog