Länge strävade orden fram
bruset dolde allt så väl
viljan kämpade mot sin skam

När vinden mojnar
en stilla viskning
hjärtats kammare öppnar sig

Otvunget och sakta
frigörs det låsta
det outsagda
tårar smakar svagt av salt

En öppen famn
ett varmt mottagande
ett gemensamt välkomnande
vi står här nu, närvarande