Med sin fluffiga fjäderboa.
Glittrande som den diva hon var.
Röda mattans svartglänsande puma.
Med sin förförande blick.
Lårhöga lackskor så erotiskt närvarande.
Het som glödande lava.
Ja så var hon.
Sommaren.
Men dit hör inte jag.
Jag är en vår, höst och vinter kvinna.
Men ändå.
Jag kan titta upp mot scenen.
Beundra hennes självsäkerhet och karisma.
Vad vet jag.
Kanske finns det ändå lite sommar i mig också.
Kanske finns det lite vår, höst och vinter i henne.
Kanske möts våra blickar en dag.
Då vet vi.