Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vad älskar du med mig?

Var ska man börja?
Vad vill man säga?
En bra historia skriver sig självt eller hur?
Mina problem har alltid kommit från andra människor, och det började i skolan. Där lärde jag mig kanske en del svenska, matte osv, men jag lärde mig meningen av ett par saker som inte är så trevligt…
svek,
mobbing,
utanförskap,
hur det är att alltid gå till något med en klump i magen, och hela tiden titta över axeln och lyssna på ljud för att avgöra om det va en ny attack eller bara annat ståhej.
Har du blivit intryckt emot en vägg,
och fått dart pilar kastade emot din pannan, till ett rum fullt av leende glada ansikten?
Och din bästa vän liksom tittar ner i marken, aningen skamsen.
Då trodde jag att han skämdes för mig, och det är möjligt att det är så/va så, men det kan också varit att han skämdes för han inte kunde stoppa det.
En del av mobbningen va mitt fel. Jag visste inte hur jag kunde ta mig ur det.
Jag har inte blivit mobbad sen jag gick ur skolan.
Så någonting hände.
Men alla har alltid förlöjligat mig. Jag har alltid blivit behandlad som om jag vore ett skämt. Och även om man inte är mobbad längre så finns det andra nyanser i ens liv efter skolan som får en att minnas skolan.
Aldrig känt att jag blivit tagen seriöst i ett förhållande, personligen så upplever jag att kvinnor ser mig mer som ett objekt än vad jag ser dem som ett.
Så det är nog mitt fel också.
Men alla människor utnyttjar mig på något vis, på ett sätt som jag aldrig skulle drömma att gör med dem, det gör dem med mig.
Kan jag inte bara få vara mig själv? Varför skall jag allt formas till någonting jag inte gillar, uppskattar eller med känslomässig manipulation tvingas in i en riktning man inte vill ha och göra med…
detta är personer som påstår att dem älskar mig.
Vad älskar du med mig?
För det känns som om det enda du vill är att förstör det jag är…
jag förstår inte det….
När jag älskar något så vill jag att det få fortsätta finnas. Skulle aldrig drömma att tala om för någon vad de kan äta, eller hur dem kan klä sig, eller hur någon få stå, eller gå eller andas…
så jag kanske inte vet vad kärlek är?
För jag ser inte ett objekt som måste uppfattas på ett visst sätt…
och så dör ett förhållande för mig till slut…
jag vill inte bli mobbad längre…
jag vill bli uppskattad för vad jag är…
för det är precis det jag ger tillbaka…
du måste få vara du och du måste få drömma dina drömmar och förverkliga dem (i den mån det går).
Vad är vi för er? Seriöst…
jag har blivit allergisk emot feedback som har och göra med att jag måste bli någon annan…
antar att det inte finns så mycket kvar att ta av, gällande mig själv…
det finns inte så mycket kvar…
snälla låt mig ha det...




Fri vers av Alexander Gustafsson VIP
Läst 49 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-05-25 17:27



Bookmark and Share


  Live2Dream VIP
jo, jag hoppade för andra gången.
första gången hoppade jag över
10 meter, pajade en del
hoppade på huvudet andra gången
nu kan jag inte röra benen
så finns inte mycket kvar av mig
men jag har mina drömmar
så när det är en dålig dag
tänker jag
"om några timmar kan jag vila
och sova och drömma"
och jag har fantastiska drömmar!
där är man fri, visst? :)
2024-05-26

  Live2Dream VIP
"Men alla har alltid förlöjligat mig. Jag har alltid blivit behandlad som om jag vore ett skämt."

ja, så var det för mig också. tills jag var... 36? och bella hittade mig. hon och hennes vänner och familj älskade mig och min konst. så det finns nån för dig där ute :) <3 men aldrig att jag la mig för va nån annan tyckte om mig. jag var mig själv ändå. blev mobbad, men inte slagen däremot. men de gjorde sitt, på gymnasiet också. till slut var det konsten som räddade mig, och har räddat mig, många gånger. "if i didnt have bad luck id have no luck at all"
2024-05-26

    Livsbejakaren VIP
Jag kommenterar väldigt sällan. Men den här texten berörde mig till tårar.
Jag har själv inte varit med om det men det innebär inte att jag inte kan känna.
Alla ska få lov att vara sig själva utan att behöva formas eller anpassas till någon som inte är en själv.

Man ska älskas för den man ÄR, inte för den man skulle kunna bli!
Om man försöker göra om en människa är det inte den man först fastnade för.

Och din vän från skoltiden. Jag kan bara gissa att han skämdes för att inte våga stå upp för sin bästa vän.
2024-05-25
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson VIP