Den naiva glädjen finns inte längre
Mina steg i gruset
Nästan stör naturens sånger
Dofterna får mig att bara sätta mig ner
Det mesta står i full blom å erbjuder nektar
Sinnena berusas
Gläds åt ljuset
Gläds med livet
Känner glädjen
Men vågar inte för länge
Livet är aldrig givet
Inte för någon
Men vi tar det för givet
Tills det inte längre är givet
Glädjen förändras
Smyger in en rädsla i glädjen
Rädd för att vara glad
Åtminstone för
Känslan
Vetskapen
Av att den mörka skuggan
plötsligt kan svepa mig ner
I det svarta hålet
Gör mig Rädd för att bli, vara glad in i själen
Alltid på vakt
Att möta mörkret
Som att försvara sig med att säga
” jag var ändå inte så glad eller naiv att tro att lyckan skulle bestå”
Bisarra tankar som
Kanske är det sista promenaden i ljuset
Minnena av vandringen i mörkret
Får magen att knyta sig
Jag kan sakna den naiva glädjen
När livet var givet i tankarna