Sällsynt vacker morgon. Sällsynt klart blå himmel, ovanligt tunga mjuka moln. En sällsynt elegant äldre herre sitter på en bänk. Sin bänk, ser det ut som. Bekvämt. Han sitter där; jag sitter liksom mittemot honom. Lite obekvämare. Lite mer vilsen på en välbekant plats. Han har en cigarr, jag en cigarett. Han röker den långsamt. Jag röker snabbt. Det går många cigaretter på en cigarr. Himlen är ändå vackert blå, för båda oss två. Hoppas jag.

Han har vackra kläderna på sig. Fina snitt, från dyrare butikerna. Förmodligen inte de dyraste. Jag har en sliten kavaj, slitna jeans. med hål. Det är inte för att jag vill. Jeansen är bara gamla. Men jag tycker mycket om de. Till det slitna skor. För dyra Converse som fått hålla längre än de borde. Än de egentligen gör. Mitt hår är en blandning av dålig färgning och finare naturligt brunt. Min hy är diskutabel efter några nätter med sämre sömn, men med roligare liv. Och mina solglasögon är billiga; vackra solglasögon, så billiga att dom kan trilla sönder när som helst, falla ner på marken och försvinna. Precis när som helst. Hans skor är av utsökt läder och fint skräddade, tror jag.

Jag är inte så billig men inte heller särskilt dyr. Han är ekiperad och jag har klätt på mig. Vi är ungefär samma men olika på alla sätt. Men, trots allt, vi läser visst samma tidning, vi har ett exemplar var. Dagens nyheter. Ekonomidelen möter kultursidorna.