Sömnen föll strax
bredvid mig,
på golvet
bredvid sängen.
Natten hade lagt sig
som mitt täcke,
precis över mig.
I sängen,
som var samtidigt för hård
samtidigt för mjuk,
låg jag
obekvämt.
Medan jag klarvaket
vände mig,
veckades täcket.
Kuddarna var alldeles
för varma.
Och ibland för kalla.
Ljuset som sipprade
in bakom gardinerna
störde mig mer
än nattens sken.
Oljuden som knappt lät,
hindrade mig från att falla
ner i drömmen.
Ny dag gryr.
Och allting är
förlåtet.