Kan jag berätta om

ett svåremotståndligt lockrop?

Att allt var möjligt

och bara väntade.

Om

en skrattspegelvärld?

Där kejsaren aldrig är naken,

men du - alltid - blir.

Om

tid, frusen i steget,

som har hastigheter

ögat inte uppfattar,

och ett Nu

i vilket framtiden tvekar

och dåtiden tappat relevans.

Om

knivskarpa konturer

vid sidan av

en avlägsen otydlig omvärld.

Om

att förlora sig.

Ensam -

i eget oförlåtande universum.

Om

att blunda.

Och be om mera lögn.

Om

löftet om allt.

Som tog och tog

tills inget återstod att ta.