Midsommar

Barnen har spring i sina små ben likt bubblande sockerdricka
Föräldrarna vill så gärna vara glada och är hoppfulla inför dagen
Själv sitter jag på filten mest med tårarna rinnande längs kinderna
Jag avviker och följer inte strömmen om att skratta och le glatt

Dansen runt den lövade midsommarstången är nu i full gång
I högtalarna ekar de traditionella sångerna glatt med lite skorr
”Än slank han hit, än slank han dit, än slank han ner i diket”.
Mina tankar flyger iväg och jag är sedan många år kvar ”i diket”

Jag har slutat lyssna och i huvudet ekar nu istället texten om mig
”Än slank hon hit, än slank hon dit, än slank hon ner i diket”
Jag sitter kvar på filten, vingklippt med krossad dröm om en familj
Allt är mitt fel för jag skulle såklart stannat kvar och fortsatt kvävas

Jag drömmer mig sakta bort och minns barnen och mig dansande
De är så små och glada, själv lyser jag som en sol i gul klänning
Jag frågar mig själv ”Hur kan jag vara kvar i diket, barnen är vuxna?
Väcks av speakern om att det är dags för ”raketen, kom, kom”

Jag reser mig sakta upp och går mot midsommarstången
Sedvanligt och plikttroget gör jag rörelserna i ”raketen”
Denna gången hoppar jag högt ända upp till den ljusblå himlen
Mina tårar rinner igen och äntligen är jag fri från mina egna bojor

Vid pennan//Lise-Lotte 240708