Sommarhuset tömt på människor
Bara pinalerna kvar

Det blir en kuslig plats
I varje hörn ett minne
En slängd docka
En morgontidning
En vissen bukett

Något har gått förlorat
Tiden kanske
Värdefull tid

Minnenas ångestmoln gör luften tung
Svettdroppar ett sommarregn som inte kommer från mina ögon

spänningar så starka mellan väggarna att jag går ut
Men det är likadant där
Trädgården ostädad
Prylar som är minnen av lekar
En tid som inte finns längre
Överallt
Drömmar som realiserats och sedan försvunnit
passerats
En hållplats på vägen
Jag
Känner livskraften sugas ut genom fotsulora
Ner till maskarna
På med tofflor och in i bilen
Måste bara därifrån