-Man överbord
-Kapten
-Man överbord

Jag skriver detta brev samtidigt som Besättningen faller,
i hopp om att någon får veta.
Kanske inte till de jag skulle vilja, men
som Kaptenen säger “Ett öga är bättre än två öron”.

Jag har aldrig känt mig så fri som på vattnet, med Besättningen och Kapten.
Ett frikort, jag skulle välja framför varje kvinna eller spritsort som suktar efter att bli vald.
Känslan av kamratskap och anledning har min platon gett mig
och jag är förevigt tacksam

Men denna sekund känns som tre livstidsstraff i järnbur.

Vi befinner oss på havet utan land i sikte men brinnande
trä
är allt som ses.
Kanonernas slag mot skeppet är det enda som känns, och
Skriken från de som står i begrepp att Dö,
täcker resterande ljud

Jag blev tränad för denna stund.
Stunden jag skulle dö,
och jag är inte rädd för den.
Döden är om bara ett ögonblick.

Det som skrämmer mig är det fragment av det minne jag har kvar
av det jag lämnade.
Det som var för givet att lämna är nu allt jag kan tänka på.

Vad händer med mitt minne när jag nu försvinner?
Försvinner de med?
Vad blir andras minne av mig nu?
Jag hoppas att dem jag bryr mig om,
minns mig väl.

Trots att jag vet vem jag var,
trots mitt svek och trots min synd, hoppas jag.

Två av våra skepp har nu sjunkit och hälften av våran Besättning har förmodligen också det.
Så många minnen, så många anledningar och perspektiv
borta
Och jag vet att jag är på tur.

Slavarna, där nere dog förmodligen först och just i denna stund
inser jag att vi kanske förtjänar detta

Jag satte ankare för gemenskap,
inte värderingar,
och de utanför detta skepp vet det.

Plundring och räder behövdes,
det behövdes! De fick skylla sig själva att de inte var som oss.
Starka och fulla av livet.
Vi var dem som aldrig hade haft något. På utsidan, kikandes in. Så när vi fick ta vad som var rättvist vårt,
behövdes mer.
Ju mer vi plundrade och förstörde, desto mer sattes det i system och desto mindre brydde vi oss om vad förtryckarna tyckte.

Vi hade varandra,
det var det enda vi behövde.

Tills Kaptenen behövde mer och inte oss.


Det är för sent för mig att vifta flagga nu.
Och om du inte minns mig,
Minns min synd