rullande, rullande, rullande, tappar fart, börjar vingla… vingla flaxigare och flaxigare… stora jobbiga rörelser, man kan se hur kronan tappar kraft…
waaap, waaap, waaapp… ding, dinnggg, dingg… pinnn, pinnn, piinnnnn, pipppppiiipiiitppptptpptpuippipipipip…. Jag orkar inte, ni vet vilket ljud ett mynt som snurrar på högkant gör som sakta tappar fart och till slut bara ligger och skakar innan det dör. Lite så som min själ gör varje gång jag vaknar upp, fortfarande fast i detta helvete...

Jag reser min långsamt upp, försöker göra det med stil men jag är full, och även nykter väldigt ostlig… men folk tittar så jag inbillar mig att det är viktigt…
Plockar upp en gammal en krona, några gram av nostalgi i min hand, minns de kalla kanten mot handflatan, när man sprang i väg för att köpa godis, Banana Skid, PEZ tabletter, Salta Grodor, Refreshers, Salta S-Märken, Lakrisal, Viol tabletter, sommar så långt de små benen orkade springa i fatt den…
mitt upp i min dagdröm vaknade jag till av ögon, ÖGON som stirrar på mig, djupt emot mig, vilande djupa och svala under en lugg, röd/brunn lugg, hår ner längs sidorna av ansiktet, verkligen ramar in dem där ögonen… Mystiska ögon, känns som det inte är någons ögon, det är hela historiens ögon som stirrar på mig. En märklig medvetenhet kryper över mig, helt plötsligt så känner jag magen lite när jag sätter mig och lutar framåt. Jag drar mina fingrar över ansiktet och blir mer och mer medveten om alla imperfektformer… Allt synade av dessa ögon…
Själv har jag grus i mina ögon, så trött på se allt… Alla ledsna ansikten, Alla tomma individer, Alla som gråter utan anledning, tänder som gnisslar. Det finns en rastlöshet här på bussen, där alla sitter så fint och stilla… Och mitt i allt grå, ÖGON…
Ögon som havet, lika oändligt, lika välkomnande som ljudet av vågor, som rullar in mot strand…
en flaska vitt vin och solen går ner så där, som bara en sen sommar sol kan, aningen höstig vind, och kylan kommer snabbt när solen går ner…
Jag sitter i mitt mörker och fryser.
Men jag mins dem,
ÖGONEN.