- hejsan
- hej, vad vill du?
- em, ja vet inte riktigt.
- mm hm.
- så…
- så…
- hur är det?
- det är en dum fråga, du vet hur det är, du läst vart enda ord jag skrivit du vet förmodligen mer än vad jag gör, vad gör du här?
- råkade bara vara i området…
- skitsnack.
- nej, på riktigt. Jag va i krokarna.
- suck, visst visst…
- så länge sedan.
- ja, ganska lång tid sedan.
- hur länge är det nu? Tio år? Mer?
- kanske något sådant.
- jag vill bara säga att…
- att…
- att jag aldrig slutade älska dig.
- coolt, tack antar jag!?
- jo men på riktigt.
- alltså så här är det, jag skulle aldrig get mig in i det där från första början, så vad än du gjorde inte gjorde så gjorde du rätt. Jag är inte sur på dig. Det är lugnt.
- jo, men kanske det inte alltid är så enkelt.
- det beror på vilka variabler man vill blanda in och vilka man vill avstå ifrån.
- jag ljög aldrig för dig.
- nä men det stämmer faktiskt, det gjorde du inte.
- och du har en fin kuk.
- mm hm.
- så hur går det?
- sluta med den här skiten, vad vill du? Vill du att jag ska fråga dig om hur det går osv? För du vet redan allt om mig, så känns lite dumt att liksom svara på saker som du redan har svaret på…
- hm kanske?
- okej, suck, så hur går det för dig? Det va länge sedan…
- åå hej, tack, jo det är bra nu.
- ah, coolt.
- men det va en tuff period där, med utpressningen, depressionen, tvångs inlagd på psyket, osv.
- ah kan tänka mig.
- kär i dig men tvingad att vara med en annan.
- så jag vill bara klargöra att jag vill inte att du ska vara kär i mig. Jag är inget bra, jag är bara en tom, levnadstrött individ, och du kan bättre.
- jag vet.
- bra.
- så iaf, så efter mycket om och men så kom jag ut igen. De satte mig på ganska tung medicin ett tag men jag har lyckats gå till mycket lättare mediciner nu…
- ah det är bra, kul att höra faktiskt.
- ja, känner att jag skapar bättre utan för starka mediciner, men det är den där balansgången…
- mellan ljus och mörker, depression och vision, rädsla, kärlek mm…
- ah men exakt… så men det känns som jag blir bättre på lära känna mig själv, mina signaler liksom, så det är bra…
- gött.
- ja det är det.
- förstår fortfarande inte syftet med detta mötet? Ska jag må dåligt eller må bra?
- hur mår du?
- inför vad du gått igenom? Både väldigt dåligt, men också väldigt bra, antar jag…
hon log.
- men du måste förstå att det aldrig fanns en chans för oss, aldrig någonsin, kanske i någon annan värld i någon annan tid, men det kommer inte bli något, inte här, i denna världen…
- nä, jag vet. Jag vill inte att vi ska försöka igen. Jag vill bara minnas dig så som jag minns dig. Jag antar att jag ville egentligen bara ta bort några av frågorna från dig, så du kan leva mer fridfullt.
- jag tror inte jag kan leva fridfullt, det är liksom hela mitt problem.
- nä jag vet, men nu pratar du om en sak och jag en annan och du VET skillnaden.
- jo det gör jag.
- dricker du pga mig?
- nä, och jag säger inte bara det. Det är inte pga dig och allt som kunde vara men aldrig blev. Jag dricker för jag klarar inte av denna världen längre…
- ah, okej.
- det är inte ditt fel.
- ah, tack.
- jag menar det. Snälla må inte dåligt pga det.
- okej, ska försöka.
- jag dricker inte för att fly eller må bra, eller festa eller ha kul, ingen sådana anledning. Jag dricker för jag gillar känslan av att dö. Jag gillar att det känns som om jag sakta dör när jag dricker.
- vad skulle kunna få dig att sluta gilla den känslan?
- tror inte det finns något… Jag kan temporärt ersätta det med annat, men jag glider alltid tillbaka till den sinnesstämningen…
- det är synd.
- kanske det.
- för du är smart.
- vet inte om jag är så smart, men visst…
- för du kan hjälpa andra.
- ingen kan hjälpa andra.
- tror folk skulle lyssna på dig.
- det hoppas jag verkligen inte.
- varför…
- alltså jag VET ingenting, jag vill inte HJÄLPA denna världen, jag klarar inte av den, klarar inte av synen av den, ljudet folk i denna världen gör, åt helvete med denna världen. Inget annat än rent HELVETE är värdigt denna värld.
- okej, okej, haha ta det lugnt andas…
- varför är det mitt jobb att bry mig vad fan det är som föregår i denna världen? Varför är det mitt jobb att hjälpa folk som verkar så bestämda att bli förslavade och göra livet till något tomt meningslöst bajs… Varför är det mitt jobb att förklara för folk vad dem borde kunna räkna ut själva…?
- Alex…
- ja…
- ta det lugnt, jag bara säger att det är synd att du känner så, säger inte att du inte borde, eller att du inte kan, jag säger bara att det är synd…
- jo, så sätt så är det väl det antar jag…
- jag tycker det, du förtjänar bättre…
- jag är så långt förbi sådana tankar, borde och förtjänar osv.
- jag vet.
- vi lever i en blind värld, full av ögon.
- jag älskar dig.
- jag vet.
- älskar du mig?
- ja.
- fortfarande?
- ja.
- tack.
- varsågod.
- hm…
det va tyst någon minut.
- jag måste gå nu.
- okej.
- vi lever i en märklig värld.
- jag vet.
Precis som hon gick bort, vände hon sig hastigt om och kramade om mig och viskade i mitt öra
”TACK”
hon gick iväg.
Jag tog in på första bästa bar, och började dricka igen.