Dagar ljustända
händer om morgonen,
första födelsen

enskilt skilda
detaljer glimtvis,
om något dessförinnan
långt bortom och därefter

perspektiviska ingivelser
sällan betrodda, besedda
men ändå brottstycken
av det osedda

som efterlämnade snäckskal
på stranden av det hav
alla tar för givet

bara där,
därför är vi här

men oförstående
bredvidstående
självsvåldigt boende
troende vi bara är.

Åter pekas vägen ut,
åter säljs grönskan ut
för höstens guld
att trampas på.