Kallt bildar is,
betraktar sig själv
i dunkel spegel
över inlåsta vatten.

Tomma grenar
klöser luft i vinden,
gestikulerar
meningslösa teckenspråk

för fåtalet fåglar
från gren till gren
och skatans överblick
stilla i topp.

Molnen regerar
i utstuderad likgiltighet,

Det är en mellanmörk dag
i all hast,
som tvekar
inför sitt slut.

Ur detta en förening
av ljus och mörker -
som bortomvarande
förhoppning,
närvaro,
fortsättning
och osynlig mening.