Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




User avatar

Sommarnattsljus

VIP icon
68 år Female icon från Västervik






Where love reigns, there is no will to power; and where the will to power is paramount, love is lacking. The one is but the shadow of the other. - Carl Jung

Författarsida

     


LÄS GÄRNA

Skadskjuten 4 I full galopp (1) - 2018-06-17
Jag (3) - 2010-04-06
Smärta, smärta är min arvedel (1) - 2009-10-20



MINA TEXTER, Arkiv 131 Texter      RSS-flöde för texter

Fjärilskyss (2) - 2018-08-25
Skadskjuten 4 I full galopp (1) - 2018-06-17
Nytt liv (2) - 2018-06-17
Ensamma vandrare - 2018-06-03
Nu vill jag vandra (3) - 2018-06-03
Skadskjuten 3; istället för medicin - lättja och svärmeri - 2018-06-01
Skadskjuten 2; Relation som varken "är" eller "inte är" ... (1) - 2018-05-15
Villfarelser (2) - 2018-05-03
Tid å de å sånt (1) - 2018-04-29
Child Within (2) - 2018-04-26
Skadskjuten 1; En Bipolär Incestöverlevare med ADHD - 2018-04-25
Samtal/diskussion/feedback kontra "vanlig" textkritik - 2018-04-17
Vem är jag, varför? Kommentar till "Eftermäle" från 2014 (1) - 2018-04-15
(O-)vårdad självbild (1) - 2015-12-25
Varats innersta väsen (2) - 2015-12-25
Jag älskar dig (1) - 2015-12-25
kom! (1) - 2014-09-20
Fasader ... 1 - 2014-09-20
Eftermäle (1) - 2014-09-19
om jag kunde (2) - 2014-06-05

« Första 1 2 3 4 5 6 7 Sista »

Det finns 7 sidor, du står på sidan 1
  OM MIG

 


 













 


Fick diagnoserna "troligtvis bipolär 2 och ADHD" ställda för några år sedan efter djupa återfall i depression med allvarliga självmordstankar. Dessa diagnoser ledde till en massa medicinering, men det är först nu som polletten liksom trillat ner.


Är i dagsläget  i en sorts tillstånd av "pågående meditation" som innebär att jag befinner mig i ett stort vatten. Det omsluter mig på alla sidor. Jag ömsom ser mig omkring uppe på ytan, ömsom sjunker ned i det mörka, ogenomträngliga vattnet. Jag kan känna hur mäktiga vågor tar tag i mig och föser mig omkring, men det gör mig inte riktigt rädd. Mera andlös.


Tror att detta att låta vattnet helt omsluta mig handlar om att sluta kämpa emot mina svårigheter, att låta mig få vara den jag är, utan att slå på mig konstant.


Det är som om jag försöker - eller har börjat - flyta omkring i "du, liksom livet, duger i befintligt skick". Det handlar om att "trampa vatten" snarare än att med full kraft explodera iväg crawlande, för att nå andra stranden. (Andra stranden skulle vara någon sorts symtomfri verklighet, där jag skulle fungera, som jag föreställer mig, att friska människor fungerar.)


Jag skriver och vill dela med mig, för att kanske, kanske någon annan genom min berättelse, ska känna sig mindre ensam, ha lite lättare att acceptera och älska sig själv.


Och medan jag berättar för andra, vad som gömmer sig under de här diagnoserna, blir jag samtidigt lite tydligare för mig själv och därmed lite tryggare i världen.





Blev medlem oktober 2009

Har skrivit 938 kommentarer.
Har fått 640 applåder.

Bokmärken

Jag minns allt
Inbyggd
Evig eld
Brutal
Stenarna

Se alla