Älven brinner lågande blå
vacker och lugn
vild och förrädisk.
Hon håller upp sin spegel
mot oss som lever på stränderna
och vi måste känna igen oss
i hennes urtidsväsen
i hur hon strömmar vredgad och farlig
i trångträngsel
men dansar som en älva
fridfull och eftertänksam
när hon får flyta fri.

Gåtfull och otämjd
griper hon längtande
efter min kroppsvärme
efter mitt trumlande hjärta
rinner genom mig
förändrar mig.

Älvens många ansikten
alla virvlande dansturer
viskar något viktigt
om tid och liv och helighet
om den osynliga kraft
som blänker solstänk
i flödande älvblått siden.