Nysnö faller över gamla spår
bolstrar gårdagens mörker.
Du lämnar mig inte ensam
i mitt förflutna
du hjälper mig att se
att snö är tid, frid och tystnad.
Att snö gömmer och täcker
men aldrig kan utplåna.
Vi går med varandra
till allt det som har format oss
allt som är svårt, tyst och begravet.

Smärtan smälter
av de små ljus vi tänder
på översnöade gravar
och töar den långa nattens drivor.

Vi hoppar över kyrkogårdsmuren
och ut på andra sidan.