Vilsestigar vinterhöljda
isblank kana
och skuggblå spår i snön.
Ingen sorts blå
är så ljuvlig som februariblå.
Vintern biter tårna
men i det stilla, kalla blå
ruvar vår och befrielse.

Elden gräver grottor i kalluften
gröper med sina varmgula tungor
och rykande andetag.
Du skrattar
och värmen briserar i luften.
Jag fångar din röst i min hand.