Kim vaknade, det svaga ljuset lyste upp rummet.
”god morgon Kim” sa datorn
”god morgon” mumlade Kim.
”jag har moniterat din hjärtrytm och förutspått ditt uppvaknade med en felmarginal av 0,2 mil sek, något jag med glädje kan meddela att jag uppnått, och har förberett med kaffe och rostat bröd…”
”åh tack” Kim försöker vakna i huvudet men det är dimmigt där.
Sällskaps booten kommer rullandes tyst och ställer sig bredvid Kim.
”god morgon Kim” sade denna men en munter aningen metallisk röst…
Kim gillade inte sin sällskaps boot, svarade avfärdande…
”hej…”
”åååh ännu en fantastisk dag fylld med äventyr, spännande va?”
”å men verkligen” sa Kim med all ironi hen kunde förmedla.
”känner en ton av ironi i dit svar” sjung sällskaps botten…
”nä, hur vågar du!” säger Kim skarpt.
Sällskaps booten kom av sig och stirrade skamset ner i golvet…
”förlåt mig Kim”
detta fick Kim att le lite, det kändes genast bättre…
teleprompten sprakade till… Kim slängde ett snabbt öga mot skärmen… Ah det är bara Augustus… Den fåntratten kan gott vänta… Hen står utanför och hoppar upp och ner som en barn som vunnit födelsedagspriset. Kim såg till att dra ut på tiden, försiktigt sippade kaffet och tugga extra mycket för varje nytt bett av mackan. Augustus ser ut av spricka av förväntan… Detta fick Kim att le lite igen… Nåja, nu har hen plågats nog, tänkte Kim och borstade ihop smulorna och avlägsnade dem i återvinnings luckan. Hon minns slogan ”var minsta smula återvinds till en ny smörgås macka…” sicket skitsnack tänkte Kim och rös lite…
Kim klädde på sig den grå uniformen, och bältet krånglar alltid, ”jäkla bälte” mumlade Kim… precis då klickade det till från bältet, det betyder att det är fast, ännu en gång log Kim.
Kim slog in koden för öppna dörren, swosh dörren gick upp, Där stod Augustus med värdens bredaste och dummaste leende… Tog ett djup andetag… Kim avbröt hen. ”Inte ett ord om vilken fantastisk dag och vilket äventyr det kommer bli…”
”men..” gnydde Augustus…
”nej, jag menar det” sa Kim skarpt.
”får jag höra det ifrån dig också så kommer jag skrika, slå, göra saker du inte vill vara mitt i när det händer, så snälla, håll det för dig själv…” Augustus axlar sjönk och hen gav ut en kapitulerande suck…
rad efter rad med grå uniformer alla skanderar dem samma sak ”Åh ännu en fantastisk dag fylld med äventyr och spänning” orden högg Kim någonstans djupt inom hen och något vrålade tillbaka, Kim bet ihop.
Augustus tittade oroligt på Kim, sedan sken hen upp när hen såg dem andra skandera denna fantastiska uppmuntrande slogan… Kim såg detta, och bet ihop lite hårdare…
ett starkt pip, och alla tystnade… högtalarna sprakade till…
”välkomna kära medborgare ombord rymdfartyg FGJ-637, av modellen stjärnkryssare dag 10472, ära och hjältemod till er, då vi härstammar från dem utvalda på jorden, utsatt på detta allra heligaste av uppdrag. Ni vet eran plats, ni vet ert syfte, ni vet ert jobb, vi är alla evigt tacksamma, inta era platser och låt det hårda arbetet fortgå…”
det blev tyst igen, många glada ansikten skyndade iväg till deras jobb, men Kim tog sin tid, igen, liksom gick medvetet lite långsamt… Augustus så otålig gjorde cirklar runt Kim… Kim kunde inte hjälpa att märka hur skitigt det va överallt. Och hur mycket som inte verkar funka, som skylten ovanför rummet till hens arbetsstation, blinkade och hade gjort så ett tag… Kim tyckte det va konstigt att ingen fixat den ännu, med tanke på hur enkelt det är att laga. Kim tänkte att de kunde hen lätt göra själv, men att de inte riktigt va hens jobb och vore synd att klampa över någon annans jobb beskrivning sådär… Kim suckade och satte sig på sin plats… Skärmen glödde redan välkomnande ”God morgon” Kim suckade igen ”ska vi fortsätta där vi avslutade igår?” Kim nickade försiktigt, ”Vi gjorde verkligen fina framsteg” Kim samlade sig ”ta fram kvantum beräkningarna igen, det är något med dem som inte känns rätt…” Kim tittade koncentrerat på skärmen. ”Absolut” muttrade skärmen. ”Här” sa Kim. ”ser du” fortsatte hen. ”Vad?” sa skärmen. ”Detta känns som en påhittad siffra” fortsatte Kim, ”hur kommer du till den slutsatsen?” sa skärmen förvånat. ”Det borde inte bli noll, här, vi har inte tillräckligt exakta mått för att exakt beräkna kurvan” Skärmen svarade avisade ”nä det är säkert någon bugg bara, skulle inte fokusera allt för mycket på det” Kim tittade surt på skärmen. ”och öppna mapp 1020104” Skärmen frågade artigt ”stänga denna mappen och spara, sedan öppna 1020104?” Kim himlade med ögonen ”ja” sa Kim kort i ton.