telefonen ringer, avsändare Norge. Svarar.
"hallå?"
"vad då hallå? när ska du spara mitt nummer?"
"haha tjena Lennart"
"du vet du vad?"
"nä"
"du är den sista att spara mitt nummer av alla mina vänner"
"jo, dålig stil av mig, ska spara det"
"tack"
”så…?”
”em, jo när tänkte bara kolla läget? Haha allt bra, vad händer osv?”
”jag vet inte vad som händer ärligt talat? Förmodligen ingenting alls… själv då?”
”nä, inte så mycket, försökte liksom kolla läget för dig att jobba i Norge…”
”aha”
”så jag råkade av en slump gå på IT chefen här, och av en annan slump så har vi samma namn, förnamn alltså…”
”det är ganska slumpmässigt ja”
”och jag fiskade lite som sagt, och det verkar som de behöver folk med mer erfarenhet. Jag menar jag vet inte vad det är du gör riktigt, så när han frågade mig så kunde jag inte riktigt svara på det…”
”mm hm”
”så vad gör du? Liksom…”
”nästa gång dela min linkedIn profil” varför hjälper jag honom tänker jag, är liksom inte super sugen på att flytta till Norge, men vill inte bli sedd som en loser antar jag. Finner det svårt att tro att de inte skulle finnas någon plats för mig och min kunskap där…
”alltså jag gjorde dig verkligen inte någon otjänst…”
”alltså du gjorde det lite grann faktiskt, inte för jag bryr mig för det är du som vill ha mig till Norge…”
”fan Alex, jag gjorde det snyggt, va inte sådan…”
”iaf”
”iaf, jo, träffade en tjej också”
”okej, nice!”
”jag va ute för att ta mig en …”
”frisk luft menar du”
”aha ja precis frisk luft, och lite gräs”
”fisk luft kommer med gräs, eller beror på årstiden”
”min årstid för gräs är året runt”
”iaf”
”jo så jag satt där vid vattnet på en bänk, och helt plötsligt så kom en kvinna fram och satte sig bredvid mig, jag menar det va mitt i natten, iaf så jag ville bryta spänningen mellan oss så jag började prata med henne”
”okej, så trevligt”
”jag tycker vi kom överens hur bra som helst, sedan frågade hon om jag hade en liten rolig pinne att dela med mig med… Vilket jag hade, jag går aldrig ut med bara en…”
”nä”
”iaf, så vi pratade om allt möjligt, hon är från början från Mexiko, men hur trevlig som helst, vi pratade minst i en och en halv till två timmar. Och vi bjöd lite sociala media konton osv. Hon hörde av sig till mig dagen efter och tackade för en bra kväll osv. Grejen är att hon skulle åka i väg och va borta i två veckor.”
”brukar vara så, jag menar när man väl träffar någon, skit kommer i vägen hela tiden”
”japp, så det sög ju järnet. Det va faktiskt en anledning att hon kom ut, för hon skulle iväg till flygplatsen dagen efter ganska tidigt, och hon kunde inte sova.”
”mm hm”
”så vi pratade om en speciell grupp och vi lyssnade på några låtar och hon gillade dem, så jag nämnde att jag hade biljetter dit och undrade om hon ville följa med, och efter det inte ett ljud…”
jag menar jag kan förstå det, hon kanske är en sån där person som säger saker för att vara snäll, hon kanske inte gillar dem, och sa att hon gjorde det för inte göra min kompis ledsen, men nu hamnade i en jobbig situation och väljer att inte engagera sig mer i den eftersom hon har svårt att hantera sådant, jag menar det va en möjlighet som gick igenom huvudet på mig medans han berättade det för mig.
”så jag vet inte längre vad jag behöver göra?”
”nä kvinnor är ett mysterium”
”vad behöver jag göra?”
”vem fan vet?”
dock så tänkte jag spontant att sluta dricka så mycket, sluta röka på varje dag, få din kropp i form, dvs. gå till gym, ät bättre, och sluta få folk att känna sig som skitstövlar för dem inte tycker eller gillar det du gillar. Men samtidigt, skulle en tjej göra allt det för honom, och om han inte vill ändra på sig, så borde någon ändå acceptera honom, kanske?
I slutet av konversationen så började han driva bort lite, meningarna blev mer osammanhängande och mer en blandning av tankar som bara vaknade till liv och rullade ur munnen på honom. Sen så kom det…
”jag önskar jag kunde vara som dig, du vet hälsosam, du är en sådan som kommer leva länge Alex”
”mm inte så säker på att jag är det”
”jag menar du rör dig osv”
”jo, sant, men jag är en mil ifrån att vara hälsosam”
”tror du kommer bli äldre än mig iaf”
”det hoppas jag inte”
han skrattade.
Vi pratade lite till, eller snarare jag satt tyst och snällt lyssnade på när hans osammanhängande meningarna blev än mer osammanhängande. Tills det blev tyst, efter ett tag sa han ”vi kanske borde lägga på”
”japp” sa jag.
”ursäkta mig men jag är lite trött, och ganska stukad”
”ingen fara, jag är också trött liksom”
”hade det så bra”
”detsamma!”
klick.
Det där va lite sorgligt faktiskt. Han vill bara bli älskad, men han har svårt att acceptera det det bara kan ske om han är villig att ge upp sina demoner… Inte för alla är det inte så, vissa kan bara får det igenom sina demoner, och jag tror det va så för han ett tag, en period i hans liv. Men då va vi unga och vi är inte det längre. Och jag önskar han kunde få sin kärlek. Men jag ser inte hur i dagens samhälle, lite överviktig, ganska mycket alkoholist, och röker på dagligen, visst han har ett bra jobb, tjänar bra, men han vill ha en fin, stabil, kvinna så måste han matcha det lite bättre. Han dricker inte av samma anledning som jag dricker. Han dricker för att må bra, medans jag dricker, jag tvingar i mig alkohol för det dödar mig, och jag känner hur det dödar mig. Men vi har supit mycket ihop. Och även om han är överviktig, lite av en alkoholist och röker på, så är han inte en dålig person, iaf inte en sådan dålig person att han är oförmögen att älska. Det är bara det att det finns inte sådana kvinnor för en man som han.
För mig själv,
jag har aldrig föredragit att vara för mig själv, så vart jag varit på kvinnors skala har aldrig riktigt rört mig i ryggen, men jag kan inte tänka mig att det är högt upp på någons lista. Jag älskar inte mig själv så varför skulle någon annan göra det?
Jag hatar inte mig själv heller, men livet är så tråkigt, jag har hellre tråkigt själv en ha tråkigt men en annan person, någon man brukade älska men vars kärlek dog i livets tråkighet…
Och livet är tråkigt, så ofantligt, oerhört, öronbedövande tråkigt…
fast det är bara i samhället, du vet, ha ett jobb, betala räkningar, rösta, lyssna på andra människor i samhället, åka kollektivt, gå ut och äta på restaurang, mm, allt det är så ofantligt tråkigt, men jag har sett ett annat liv, jag har levt ett annat liv, jag vet är det finns någonting bättre. Men jag har valt det tråkiga, jag satte mig själv i fängelset. Så även om jag inte hatar mig själv, så är det samtidigt svårt att älska någonting jag någonsin gjort…