Du var där den natten.

Igen.

När våra ögon möttes i vår frånvaro.
När vi var ingenting med varandra.

Så precist,
såg du in i mig
just där, just då.
Precis så.

Inte mer,
inte mindre.

Då och där, du, mitt i natten.

Kom du fram.
Till mig.

Eller kanske inte.

När vi kom i min dröm,
såg du mina ögon,

i mina ögon.

Dina var blå.
Precis som,
mina
likaså.

Lika. Så.

Vi dansade,
för alla och ingen
med alla
och ingen alls.

Tillsammans, för länge sen.

Nästan glömt,
men ändå inte.

Så kom igen min vän.
Kom igen. Kom tillbaka.

Kom.
och kom.
Kom igen.

För dagen kommer
och jag glömmer dig,
precis som du aldrig minns mig.

För länge sen.

Men ibland.
Tänker jag.

på dig.

Ditt namn,
som jag aldrig minns.

Som om jag aldrig mindes,
vår enda dans, vår döda romans.