frågade dig, om vad du tyckte, men munnen fladdrar likt förbannat… Du ler på ett sätt som säger att du tror på skitsnacket du sitter i, som du uttrycker… Drar ditt hår bakom öronen och blundar långsamt, medans skiten försätter att trilla ur din dumma mun… och det bara fortsätter… Alla andra skrattar åt dina skämt, skämt…? De är att ta i, för det är inget roligt, sorgligt hur du tror att det är roligt, men alla andra runt omkring vill ligga med dig det är därför dem skrattar…
Du vill inte bli sedd som ett sexobjekt men ingen skulle lägga märket till dig om du tar bort dina bröst och urringning… iaf… nog om dig…
Tittar på männen som hungrar efter dig… Dem känns lika tomma som du… Deras vita Pepsodent leenden och säljare utstyrsel, med bakåtslickat hår… och fejk skratt… Jag känner mig själv sjunka… detta är världen… världen dem vill ha… världen dem vill leva i… Leva? Dem vill inte leva… de vill bli missleda… dem vill leva i illusionen… Allt dem säger är snälla se mig… snälla säg att jag duger… snälla tyck att jag är något i denna hemska tomma värld…
Allt handlar om vilka bilar dem har, hur mycket deras lägenhet och hus kostar… Vad dem lägger på alkohol och droger varje helg… Hur dyr deras designer kläder kostar… Smycken dem gett till tjejer, lika tomma som dem… mina ben står i detta svarta hål… hela mitt väsen kvävs i tomheten dem skapat… ett stort gapande hål som sväljer mig… mina fötter sprattlar i tomheten av det som dem är… Och jag ska le… jag ska skatta åt sådant som inte är roligt, bara tragiskt… Och det finns ingenstans att fly… Media är förgiftat med samma mentalitet… Politik handlar om att bevara folk som dessa… Alkohol och droger… visst, men jag dör för sakta… och jag vaknar upp, igen, i denna mardröm… en ny day… 12 timmar av total tomhet… 12 timmar av ingenting… 12 timmar fast i deras vansinne… 12 timmar av deras lögn… fast… kvävs långsamt av deras lögn… som cancer dödar det mig inifrån… äter upp mig lite mer för varje ny dag… PENGAR… det är allt folk bryr sig om… Demonerna har tagit över… förvandlar liv till levande död… Levande döda människor, jag ser dem, jag hör dem… jag känner deras energi… deras närvaro… Skriv det på väggen… Säg det högt… Ställ dig upp och skrik det med all din kraft…
SKRIK DET… NU…
DETTA ÄR ALLT JAG ÄR, JAG ERKÄNNER ATT JAG ÄR LEVANDE DÖD… OCH JAG INTE BRYR MIG OM NÅGONTING ANNAT ÄN MIG SJÄLV… MINA IDÉER OCH MINA TANKAR…
kom igen, säg det nu… va ärlig… kom igen nu… du kommer må lite bättre efteråt… erkänn nu… livet är meningslöst… och detta skrämmer dig… detta är bara ett fängelse för själar, fast i köttets lustar och köttest fängelse… men du ser döden finns inte, bara för köttet… men köttet är den lägsta nivån av existens… allt är energi… jag vet att du vet det, men vet du verkligen det… har insikten verklig gått fram… ? Nej, nej för du tror på ditt fängelse, du tror på vad ditt egna kött säger till dig… det är det du tror på… köttet, stället för dem levande döda… jag häller upp ett glasvin och hållet finns kvar, tomheten finns kvar, och det blir inte lättare, men jag fortsätter att dricka ty jag inbillar mig att jag kortar ner min fängelsedom… köttet vill att du ska vilja att leva… precis som ett fängelse vill att du ska sitta av din dom… precis som likmaskarna som ringlar ivrigt, berusade av doften av ruttet kött… Här är vi alla ruttna… Inte bara män… Inte bara vita män… inte bara eliten… eller politiker… eller korruption… här är vi ruttna allihopa… vi är ruttna tillsammans… vi är ruttna med vår kärlek… med våran sätt vi betalar skatta… hur vi tar saker för givet… ruttna… ruttna… och likmaskar gnider sig emot varandra i hysteri… ”av jord har du kommit, jord skall du åter bli” detta är vår natur… och systemet är likmasken vars jobb är att bryta ner oss till vi återgått till vår original form… mellan jord och jord finns ett liv i olika stadier av ruttnande…