jag dricker mitt vin, samtidigt som hela världen brinner, reklam för donera pengar till konflikten i Palestina, som förvisso är helt fruktansvärd...
men det är ännu en rad i hel fruktansvärda saker som skett, och livet gått vidare och jag kan inte förstå varför det inte kan fortsätta så, jag menar...
är vi inte alla små likgiltiga skitstövlar allihopa när allt kommer omkring, och vi har två fack, ett Kamala Harris fack och ett Donald Trump fack, men
vi har bara en skithög, och det är på den vi alla sitter och marinerar...
iaf, du kommer fram till mig, jag sitter och skriver, och lyssnar på dokumentärer... dina vackra händer vidrör mina axlar, så kärleksfullt som bara du kan...
och värden brinner fortfarande men det känns som om det händer längre bort... Frankrike, Kanada, USA, Tyskland... vem bryr sig... du kysser mig på nacken,
och en värme sprider sig från den punkten, över halsen och huvudet, axlarna, ryggen och lägger sig som en katt runt hjärtat... Jag vill vända mig om och
tala om för dig hur mycket du betyder för mig, och hur mycket helvetes elden av människan inte betyder någonting alls, och jag vill vara nykter och älska
dig, din kropp, dricka in din doft... men jag bara fortsätter dricka mitt billiga lådvin och lyssnar till helvetes skiten, och sitter och bara hatar,
människan... och jag vet inte varför jag gör det? Jag antar att jag gör det för att jag måste leva med mig själv imorgon, och göra allt det där med dig
hade varit för fint liv, för denna världen, och vi alla behöver ett kors att ligga på, mitt är inte lika hemskt som Jesus kors, men det är fan ett kors
lik förbannat... och jag precis som Jesus har också en ängel, men du är bättre än vilken ängel som helst, för du är riktig...
ibland gråter du och säger "jag förtjänar inte dig" det är då något inom mig går sönder totalt, och jag vill bara riva ut mina egna tänder, men jag stoppar
mig, eftersom det är något som du inte hade velat... och det är då jag går till flaskan, mitt kors...