jag märkte att hon stirrade på mig från andra sidan baren, men låtsades inte se. Jag vet inte varför jag låtsades inte se. Kanske va trött? Kanske bara kände mig konstig, liksom inte lust, deprimerad, eller något annat… jag känner mig lite för gammal för det där, inte fysiskt för gammal, men mentalt känns det som jag funnits i tusentals år, och inget sex oavsett bra eller dåligt kommer förändra den känslan… iaf…
Men hon har varma fina längtande ögon, och dem förtjänar mer än min kyla, dem förtjänar något bättre än mig, garanterat, men hennes hungrande ögon inser inte det, inte än…
och om jag fortsätter så här så kommer hon aldrig vet, vilket skulle vara att göra henne en tjänst, typ… då blir jag bara ännu en i mängden av mängder…
istället för ännu en som smärtar hjärtat…
men vi kan aldrig veta, vad blir av varje grej… Ju mer jag drack desto mindre plågades jag av mina egna tankar. Dränka ut samvetes röst. Medans ljuset av baren blev gulare och ljusare så blev hennes ögon varmare… Men inte lika intresserad av mig längre. Vilket är bra, va inte intresserad utav mig. Jag blir bara kistan av ditt liv. Sista blicken bort och hon va redan upptagen med att flörta med en annan, en normal man, en normal person, duktigt va dig, hela jag ler, nu har du chansen till lycka…
Jag går iväg mot toaletten… står utanför som ett fån väntar på min tur att få pissa ner i i porslin skål… fast i marken… och spola bort det med vatten sen, med en knapptryckning…
Så bisarrt livet är… Alla dessa främmande ansikten uppslukade i meningslösa diskussioner, pumpas ut till ett illaluktande sorl… en dämpad rytm… en trött melankolisk dj… Det är absolut inget fult i det, det är inte det jag säger… det är inte dem, det är jag… iaf…
”hej där”
jag hoppade till och tittade bakåt förvånat… där stod hon, kvinnan från baren.
”em jo hejsan”
”haha skrämde jag dig?”
”hur kan du inte?”
”vad menar du?” hon ler
”jag menar du är så vacker”
detta fick henna att le, men hade räknat med det, det är ett fullt gammalt knep som också är sant…
men sanningen är det fulaste knepet av dem alla.
”så jag har aldrig sett dig här förut, hur kommer det sig?”
”jag visar mig bara varje fullmånen”
”det är inte fullmåne”
”ah crap du har koll på sådant?!”
”mm hm”
”okej, inget skitsnack, jag är tämligen nyinflyttad, och jag hittade detta stället lite av en slump”
”jag hade känt igen dig om du varit här innan”
”kommer du hit ofta?”
”ofta nog, men nej någon gång i månaden”
”okej, så du bor i närheten också”
”mm hm”
”så…”
”så… om du nyligen flyttade hit vad flyttade du ifrån då”
”Akalla”
”aha”
”och innan dess Göteborg”
”aha tänkte precis säga du har inte en riktigt Stockholms dialekt”
natten och dialoger är en ful orm, som ringlar genom mörkret, plockar upp värme och doft med sin kluvna tunga… en lång natt och nu ligger jag bredvid henne, försöker hitta in med kuken, till en naken pinsamhet, hittar rätt, hon gnyr till lite medans jag sakta glider in…
Ibland är livet för konstigt för ord… men vi försöker.
Har du någons sett Gud?
en mandala…
En symmetrisk ängel...
och universum krymper lite till…
ett svart hål…
oändligheten…
jag dricker dig…
jag kysser dina vackra läppar…
viskar i ditt öra, älskar dig passionerat.