I ett kvarter här i närheten
där tomögda tegelhus
står halvt slukade av förvildad grönska
finns en skogsdunge med en smal stig
Vart den stigen leder, vet jag inte
Jag har aldrig bekymrat mig om att se efter
Säkert ingenstans
En lekplats som glömts, kanske
Jag bara stannar till där vid stigen ett kort ögonblick
ibland när jag passerar förbi
och ser, som i en spegel, hur den slingrar sig in mellan träden
Sedan fortsätter jag gå